Sveriges Radio: Opartiskhet, vad är det?
Häromdagen inledningstalade Sveriges Radios vd Cilla Benkö vid statsradions digitala frukostseminarium om opartiskhet.
– Opartisk journalistik, för mig, är att inte tala om för publiken vad det ska tycka, sa Benkö.
– Vi presenterar fakta, tar fram kunskap och vi belyser olika ämnen från olika perspektiv, men sedan låter vi folk tänka och tycka själva och bilda sig sin egen uppfattning.
– Journalister som arbetar på ”public service”, till exempel på Sveriges Radio, har ett högre krav än andra på att värna opartiskheten, fortsatte Benkö.
”Det regleras nämligen i vårt sändningstillstånd, alltså det som styr Sveriges Radios verksamhet, och sätter ramarna för allt det vi gör. Men opartiskheten finns faktiskt också med i vårt kollektivavtal – och det tror jag inte att så många känner till. Journalister som jobbar på Sveriges Radio är skyldiga att värna trovärdigheten alltid, för företaget, även när de är lediga – och alltså inte gå ut och ta ställning i olika frågor i offentligheten och sedan också bevaka dem. Det får man inte göra, oavsett vad det handlar om, även när det är goda saker.”
Men hur väl stämmer Cilla Benkös ord överens med verkligheten?
Vad spelar det för roll när högprofilerade programledare som Alexandra Pascalidou – som så sent som häromveckan tog emot inringande lyssnare i Ring P1 – år efter år struntar i Sveriges Radios riktlinjer om opartiskhet?
Pascalidou tar nämligen ställning i alla möjliga frågor i offentligheten, inte minst på Twitter, där hon har drygt 40 tusen följare.
Att Sveriges Radio ändå, år efter år, fortsätter att anlita Pascalidou, betyder att även Sveriges Radio struntar i sina egna riktlinjer. Detta trots Benkös högtravande ord om opartiskhet.
Andra exempel:
* SR-journalisten Margret Atladottir som nyligen uppmärksammades för att under flera år spridit hat mot ”vita män” och Sverigedemokraterna.
* Popduon Rebecca & Fiona uppträdde under Stockholm Pride i tröja med kommunistsymbolen hammaren och skäran och i ”Sommarkrysset i TV4” med bakgrundsdansare med det politiska budskapet ”Fuck SD”. Efter detta fick de ändå ett eget program i Sveriges Radio P3.
* Täppas Fogelberg var under nästan 20 år programledare i Sveriges Radios Ring P1 och tog ofta ställning när allmänheten ringde, alltid från ett vänsterperspektiv. Ett av ”Täppas” mest kritiserade ställningstagande var när han i en debattartikel på SVT.se argumenterade för att muhammedkarikatyrtecknaren Lars Vilks fick skylla sig själv, att polisen borde dra in hans skydd och att stormningen av Vilks hus borde läggas ut på Youtube. Sveriges Radio valde 2019 att inte förlänga Täppas frilansavtal, själv menade Täppas att han fick sparken.
* SR-journalisten Palmira Koukkari Mbenga har som USA-korrespondent rapporterat om Black Lives Matter och rasism i USA, samtidigt startade hon SR-uppropet om rasism. Där framgick att hon inte bara sympatiserar, utan även tycker att man inte ska ställa kritiska frågor om BLM och rasism.
---
Relaterat:
När ska SVT:s och Sveriges Radios krav på opartiskhet börja tas på allvar?
SVT vägrar svara på frågor i Medierna i P1 om ”vänsterliberal” partiskhet
Hur opinionsbildande får Sveriges Radios programledare vara?
Kommentarer
Skicka en kommentar