Johan Romin: Tänk om ”public service” erbjöd program utan olustig känsla av påverkansförsök eller uppfostran
Vi intervjuar Johan Romin, mångårig ”public service”-journalist, och sedan början av året även populär twittrare, just nu med drygt 11 tusen följare.
Tackar! Roligt att så många vill följa det jag skriver!
Har din uppfattning om ”public service” och hur SVT och Sveriges Radio lever upp till kravet på opartiskhet och saklighet förändrats sedan du själv börjat granska ”public service”?
Nej, jag har samma uppfattning som tidigare. Public service-bolagen lever ofta inte upp till kraven om opartiskhet och saklighet. Självklart är det inte alltid så, men ändå alltför många gånger. Det handlar exempelvis om vilka frågor och vilket tonfall som möter oppositionen gentemot regeringen, (exempelvis i P1 Morgon den 18 juni – här och här) eller i de fall där journalistiken har en aktivistisk prägel.
Ta bara rapporteringen om SR-journalisten som hade en privat relation med den islamistutpekade man som Säpo klassar som säkerhetsrisk och som figurerade som "case" i hennes inslag. Här avslöjades hur en medarbetare absolut inte var opartisk utan istället drev en aktivistisk linje i syfte att rentvå mannen.
Ekochefen påstår nu att inslagen "höll streck", dvs. att de journalistiskt höll måttet. Men det gjorde de inte. De höll inte måttet när de publicerades och inte heller nu.
Alla som lyssnar till inslagen hör att det är partiska inslag som tar parti för mannen som hon senare inledde en privat relation med.
Reportern tog också detaljer ur myndigheters rapporter ur sitt sammanhang och förstärkte dessa för att ge intrycket av att det skulle vara något problematiskt med Säpos hantering av fallet, och att Säpo gjort en felaktig bedömning av mannen. Det är så som propaganda fungerar, att man tar något ur sitt sammanhang och förstärker eller ändrar dess betydelse så att intrycket av helheten blir en annan. Så ska inte god journalistik fungera.
Denna publicering var helt klart partisk. Dessa inslag borde ha stoppats redan där och då 2019, om bara arbetsledningen på Ekot hade fungerat som den borde.
Men det finns även många andra invändningar hur Public service-bolagens rapportering bedrivs, exempelvis hur reportrar tar uppgifter ur undersökningar och gör nyheter på dem trots att undersökningarna inte håller måttet, där underlaget är för litet och bortfallet är för stort, där slutsatserna är felaktiga eller där undersökningen är dåligt genomförd – Men att det ändå görs nyheter på det troligen eftersom redaktionen tycker att det ligger i linje med de egna åsikterna. Många sådana exempel har avslöjats under våren.
Eller så görs rena populist-nyheter som bara har som syfte att det ska klickas på dem och få upp klicksiffrorna på deras sajter, och där nyhetsvärdet helt klart kan ifrågasättas. Ofta handlar det om nyheter om sex, kändisar eller av "ding-ding-värld"-karaktär. Med andra ord sånt som egentligen inte platsar inom Public service. Om "ding-ding-värld"-nyheter publiceras av skvallersajter eller av kvällstidningar för att få upp klickandet på deras sajter bryr jag mig inte om det det minsta. Men Public service ska arbeta med seriös journalistik och inte trams, detta eftersom verksamheten är skattefinansierad.
Hur går det att åstadkomma en förändring och vad behöver göras?
Jag tycker att uppfattningen att "Public service" är synonymt med tre specifika bolag (SVT/SR/UR) är felaktig. "Public service" borde istället betyda en viss typ av journalistik och om ett system att premiera god journalistik.
Nuvarande system borde därför reformeras. Staten skulle istället för att ge skattemedel till tre specifika bolag, kunna ge en "Public service-peng" till varje medborgare istället, som var och en får använda till att köpa valfri prenumeration på seriös nyhetsförmedling. Om jag då köper en prenumeration på SvD med mina public service-pengar, då blir SvD:s journalistik "Public service".
Det här skulle premiera god journalistik och skapa större mångfald och fler aktörer och nyhetsförmedlare. Och de program som idag sänds inom Public service och som har kommersiell bärkraft skulle då kommersiella aktörer få ta hand om. De program som inte har med journalistik att göra ska nämligen inte betalas av det allmänna.
Hur ”går snacket” inom SVT och Sveriges Radio med tanke på den återkommande kritik de får? Tar de till sig av kritiken?
I ärlighetens namn så vet jag inte det, eftersom jag inte umgås aktivt med några som arbetar inom Public service.
Men däremot umgås jag med många som jobbat där tidigare och de flesta håller med mig om kritiken och upplevelsen hur det är att jobba där.
Tack! Förutom att vi vill önska dig en glad sommar – har du något ytterligare du vill tillägga?
Jag skulle önska att Public service hade något enda program att bjuda på, som jag skulle kunna vara intresserad av, och som jag skulle kunna lyssna eller titta på i lugn och ro, utan att behöva känna den olustiga känslan att jag är utsatt för ett påverkansförsök eller att programmakarna vill uppfostra mig att tycka något. Jag är trots allt med och betalar för alltihop vare sig jag vill det eller ej. Och tycker saker, det gör jag så bra själv, helt och hållet utan Public service medverkan.
---
Tidigare intervju:
Kommentarer
Skicka en kommentar