I allmänhetens tjänst - granskning av public service

När Ikea-grundaren Ingvar Kamprad gick bort förra året drog SVT direkt fram lik ur garderoben, med rubriker som ” Nazism och skatteplanering – Kamprads två skandaler ”. SVT skrev att ”1994 avslöjades det att Ingvar Kamprad varit medlem i den fascistiska Nysvenska Rörelsen under 1940-talet. Hans engagemang i rörelsen upphörde först på 1950-talet.” Visserligen hade Kamprad också skapat ett affärsimperium från ingenting, skapat jobb och möblerat en hel värld. Men visst, han hade skatteplanerat och haft nazistsympatier i sin ungdom. SVT valde att fokusera på det. Men när nu författaren och Leninpristagaren Sven Lindqvist har gått bort nämner SVT ingenting  om Lindqvists mörka sidor, som att han skönmålat  världens värsta massmördare, Kinas kommunistledare Mao Zedong Lindqvist mottog Leninpriset så sent som 2012, inte på 1950-talet. Så frågan återstår. Hur kan det komma sig att vi i Sverige tillåter statstelevisionen, som har opartiskhet och saklighet som grundläggande villkor

Genom att ständigt pixla och utelämna ursprung och annan information som kan identifiera personer/grupper har SVT överlag varit väldigt konsekventa i sin rapportering om brott. På en avgörande punkt skiljer sig dock SVT:s rapportering. Det gäller brottslighet där östeuropéer är inblandade, något vi rapporterat om flera gånger. Vad som ligger bakom denna skillnad kan vi bara spekulera i. Men det är uppenbart att SVT gör skillnad på grupper och grupper. När det kommer till rumäner, polacker och litauer anser SVT att det går bra att redovisa ursprung. För personer med andra nationaliteter intar SVT en betydligt mer restriktiv hållning. --- Exempel från vår rapportering: SVT:s policy fortfarande oklar ➔ när tycker SVT det är ok att ange ursprung och nationalitet? SVT:s policy fortfarande oklar ➔ när tycker SVT det är ok att ange ursprung och nationalitet? Här publicerar SVT brottslingars ursprung ➔ SVT:s policy framstår som oklar ➔ när ok, när inte ok? Varför hemlighåller SVT