”Alltför många inom media verkar inte kunna se skillnaden mellan att rapportera nyheter och skapa propaganda.”
Citatet är från Thomas Sowell, en amerikansk ekonom och politisk filosof, och belyser journalistikens fokus på
agendajournalistik ("creating propaganda") och brist på konsekvensneutral rapportering ("reporting the news"). Med begreppet
konsekvensneutralitet menas att nyheter som är sanna och relevanta ska publiceras utan hänsyn till konsekvensen i meningen vem som gynnas eller drabbas av nyheten.
När vi i somras intervjuade Johan Romin, mångårig ”public service”-journalist och numera även populär twittrare, sa han bland annat att han önskade att ”public service” hade ”något enda program att bjuda på, som jag skulle kunna vara intresserad av, och som jag skulle kunna lyssna eller titta på i lugn och ro, utan att behöva känna den olustiga känslan att jag är utsatt för ett påverkansförsök eller att programmakarna vill uppfostra mig att tycka något.”
Detta är tyvärr en upplevelse som vi och många andra ”public service”-kritiker delar.
Skribenten Susanna Birgersson fångade nyligen detta fenomen i
en tweet om SVT:s och Dagens Nyheters rapportering om migranterna vid polska gränsen. SVT och DN framställer alltsomoftast migranterna som barn och barnfamiljer, trots att migranterna främst verkar bestå av ”stora grupper män”.
***
I
söndagens SVT Agenda sändes ett inslag med två frikyrkliga avhoppare från Kristdemokraterna, varav en är kommunalråd för Centerpartiet. I inslaget satt de mitt emot varandra och pratade om sina negativa upplevelser av partiets inriktning.
Inslaget har fått omfattande kritik, inte minst i sociala medier. När Gudrun Brunegård, riksdagsledamot för KD,
intervjuas i Expressen säger hon att det var ”ett vinklat reportage för att framställa en negativ bild av partiet.”
Johan Romin kritiserar också inslaget och
skriver på Twitter att SVT Agenda använder bakgrundsmusik på ett ”märkligt” sätt: ”Först gemytlig stämning, jazzmusik o kaffe, men sen kommer bilder som får de båda ”att må illa”, och då ändrar musiken helt i karaktär…”
– Några gånger har jag lagt på sån musik i dokumentärer jag gjort. Vid bilder på när Berlinmuren byggs och folk flyr och fastnar i taggtråd eller inifrån fängelser där Stasi bedrivit tortyr. Att ha sån musik när det handlar om hur demokratiska partier i Sverige samtalar är ytterst märkligt, menar Johan Romin.
Vi instämmer till 100 procent i kritiken. Detta är inte opartisk journalistik, och vi uppmanar alla att vara observanta på denna sorts ”subtila vinklingar” (ordval, urval, stämningsskapande musik, etc) som ”public service” ägnar sig åt.
Låt er inte luras. Medvetna nyhetskonsumenter är inte lika mottagliga för subtil påverkan.
Kommentarer
Skicka en kommentar