Äldrevåldtäkterna och bakom-kulisserna i landets moskéer – två givna ämnen ”public service” borde ta sig an

Som svensk skattebetalare tvingas man finansiera ”public service” (SVT/SR) vare sig man vill eller inte – och oavsett om man tar del av statsmediernas utbud eller inte.

Som medfinansiärer borde vi rimligen kunna ställa krav på ”public services” journalistik och vad de producerar. Nu är det inte så det ser ut, men det borde vara så, eller hur?

Sverige skakas just nu av övergrepp inom äldreomsorgen i en tidigare oskådad omfattning. Sedan 2021 har omkring 400 våldtäkter mot kvinnor över 60 år polisanmälts i Sverige. Och långtifrån alla övergrepp anmäls, mörkertalet är betydande. Dessutom finns en tydlig koppling till migrationshaveriet (stark överrepresentation av gärningsmän med utländsk härkomst) och att äldreomsorgen under många år har använts som integrationsprojekt. 

SVT och Sveriges Radio har till uppgift att vara i allmänhetens tjänst (”public service”) – och med alla miljarder i skattepengar som varje år tillförs SVT/SR finns ojämförliga resurser och möjligheter att rikta ”public services” samlade strålkastarljus mot äldrevåldtäkterna. 

Att så inte sker är en skandal i sig.

Moskéerna då? 

SVT och Sveriges Radio uppmärksammar då och då extremism och andra missförhållanden kopplade till olika moskéer runtom i Sverige. 

Det är bra. Men mer behöver göras. Om statstelevisionen och statsradion vill tjäna allmänheten på riktigt borde någon av SVT:s och SR:s alla arabisktalande journalister rapportera om vad som faktisk sägs runtom i landet moskéer.

Det är två exempel på vad SVT/SR kan göra för att vara relevanta och allmännyttiga i dagens Mediesverige.