Aron Flam: ”Public service” leder till konsensus och obenägenhet att granska makten

Vi intervjuar författaren, satirikern och komikern Aron Flam. Flam är turnéaktuell med föreställningen ”SCENER UR ETT TVÅNGSÄKTENSKAP” som baserats på boken ”Älskade Public service” som han har skrivit tillsammans med aktivisten och tidigare public servicejournalisten Jens Ganman. 

Hur har det gått med ”Älskade Public service”-turnén? 

Alldeles utmärkt. Jag och Jens fungerar perfekt ihop på scen och publiken har varit mycket uppskattande. Det är en tragisk berättelse vi har att framföra och den situation vi medborgare befinner oss i är också en tragedi, men med mycket mod och väldigt mycket humor kan man se en ljusglimt även i det mest kompakta mörker. Som Umeå.

Vad tycker du egentligen om ”public service”? Hur vänstervridet och propagandistiskt bedömer du att public service är på en skala 1–10, där 1 motsvarar “inte alls” och 10 motsvarar “helt och hållet”? 

Jag skulle säga mellan sju och åtta i faktiskt utförande men effekten av en så pass stor slagsida ger intrycket av en tia. Du får inte glömma att bland alla politiska politruker och kommissarier finns det kluster av aktivister, karriärister, anställda som egentligen inte gör någonting, missnöjda anställda (troligtvis många) och en och annan riktig begåvning som ännu inte korrumperats helt av systemet varför något viktigt och bra emellanåt smyger sig igenom. Med det sagt vill jag inte påstå att det är värt mellan åtta och tio miljarder kronor per år.  

Är det möjligt att förändra public service inifrån, och i så fall hur? Eller måste det läggas ner och ”byggnaderna monteras ned sten för sten och salt plöjas i jorden så att inget må växa där någonsin igen”, som du brukar säga? 

Såklart att det är möjligt, men inte till något som nödvändigtvis är bra för den sakens skull. Systemet är feltänkt från början eftersom den förutsätter ett monopol. Ett monopol som stretat emot kommersiell radio, tv, satellit – you name it… Och monopol är en driftsform som syftar till absolut kontroll av en vara eller en tjänst. I public service och press- samt mediestödets fall handlar det kontroll över information. Vi vill inte leva i en stat som kontrollerar all information. Att svenska staten genom public service och stöd till media och kultur försöker påverka den är illa nog. 

Det där med sten för sten, och att plöja salt i jorden så att inget må växa där någonsin igen är ett skämt som brukar följas upp med att jag är villig att kompromissa om saltet och förstörelsen av byggnaderna om krav 1, nämligen: Lägg ner public service, tillmötesgås skyndsamt.

Hur har boken ”Älskade Public service” tagits emot? Har ni fått några reaktioner inifrån public service? 

Av publiken, det vill säga de som köpt och läst boken har det varit idel beröm. Jag tjatade mig till ett ”yxjobb” i SvD Kultur. Med yxjobb menar jag att vi sablades ner – verbalt – med fotknölarna. Men eftersom jag beskriver den ryggmärgsreflexen från public service och presstödsmedia i både boken och min podd DEKONSTRUKTIV KRITIK varje gång en systemkritisk bok kommer ut ser jag det mer som en bekräftelse på att vi har rätt. Mutorna till journalister, som en anställning på public service eller ett av de mediehus som får kontinuerliga bailouts (som de kallar för ”stöd”) de facto innebär, gör dem högst obenägna att kritisera den makt de är satta att granska. 

Reaktionerna från public service har varit obefintliga men enligt ett rykte skulle några från deras säkerhetsavdelning varit på föreställningen i Stockholm. Det gör mig glad eftersom jag och Jens var synnerligen briljanta den kvällen.

”Premiera de som är sämst på media men bäst på att sjunga konsensusens lov” är vad public service går ut på, skriver du i boken. Om du skulle sammanfatta bokens viktigaste budskap, vad skulle det vara? 

Att i en redan konsensusdriven kultur har vi byggt informationssystem för att förstärka konsensus istället för att diskutera olika perspektiv öppet och ärligt. Istället har systemet bidragit till att förstärka stora sociala ingenjörsprogram, jag skulle kalla det utslag av grupptänk, som baserats på ideologi snarare än fakta. Däribland att föra fram lagom som ett ideal att sträva efter. Det är givet att om lagom är ditt ideal är det bästa du kan åstadkomma medelmåttigt. Och allt annat blir sämre än så. 

Om du får se in i spåkulan, vad tror du om ”public services” framtid? Kommer Sverige någonsin få en fri kultur? 

Efter många års praktisk verksamhet är jag ytterst tveksam till det. Jag kämpar numera mest för att det är rätt sak att göra. Det är en sådan kultur jag själv vill se så jag försöker agera därefter. 

Hur ser dina egna närmaste framtidsplaner ut, har du några nya ”jäkelskaper” på gång? 

Ja, det är dags att skriva ”Processen av Aron F.” om rättsprocessen mot mig och efterdyningarna av den som inte på något sätt kommer ta slut för min del vad jag har förstått. Processen med att skriva Processen kommer jag att göra i följetongsformat som essämonologer i min podcast DEKONSTRUKTIV KRITIK. Vilket också innebär att du kommer kunna läsa det mesta av den som blogg på http://aronflam.com.

Stort tack för intervjun och lycka till! Har du något ytterligare du vill tillägga?

Lägg ner ”public service”.