”Med public service får du partiska nyheter”

Replik till Sveriges Radios vd Cilla Benkös och programdirektör Björn Löfdahls debattartikel i Expressen ”Med public service får du opartiska nyheter”.

Debattartikeln från Cilla Benkö och Björn Löfdahl om svensk public service måste bemötas på flera motsägelsefulla punkter.

För det första: Benkö och Löfdahl agerar ju själva som parter i målet. De är representanter för det public service de med emfas hävdar är opartiskt. Redan där faller ju opartiskheten. De talar i egen sak.

För det andra: artikelförfattarna pekar ut mediebevakningen i USA inför presidentvalet som ett avskräckande exempel. De menar att polariseringen och politiseringen av nyheterna lett till att kommersiella medier har positionerat sig och ’valt sida’. Ja, det är ju så den amerikanska mediemarknaden fungerar. Inget konstigt eller fel med det alls. USA har fria medier och inga statligt betalda TV-kanaler eller tidningar. I USA får skattebetalarna själva välja vilka nyheter de vill titta på och vilka tidningar de vill köpa utan att den amerikanska staten har subventionerat dessa medier med skattebetalarnas pengar. Fria medier.

I Sverige talas det om ’fria medier’ men samtidigt används drygt 8,5 miljarder kronor per år av skattemedel till TV och radio samt ytterligare 970 miljoner kronor (för 2020) i press- och mediestöd. Det betyder att de medier som inte får statligt stöd måste klara sig på mediemarknaden på icke-jämlik grund. Deras konkurrenter har statligt stöd och de äkta fria medierna får klara sig bäst de vill.

Slutsats – vi har en ofri mediemarknad i Sverige där de medier som lyckats få skattemedel har en klar fördel framför dem som inte får skattemedel.

För det tredje: artikelförfattarna hävdar att public service gynnar demokratin. De anser att deras egna bolag (SVT, SR och UR) producerar opartiska nyheter och trovärdigt innehåll där ”många olika röster och åsikter kommer till tals”. Det här är själva kärnan i kritiken mot public servicebolagen. De lever inte själva upp till den här påtalade opartiskheten och de låter inte olika röster och åsikter komma till tals. Anledningarna är flera men en, icke oviktig orsak, är den personal som jobbar i bolagen. Det går helt enkelt inte att komma ifrån det faktum att de anställdas egna värderingar och preferenser slår igenom i programutbudet och i den viktiga nyhetsrapporteringen. Det har gjorts undersökningar (”Journalistkårens partisympatier” av Kent Asp, Göteborgs Universitet 2011, samt ”Partisympatier hos svenska journalister 2019” Chalmers 2020) där det slås fast att hos public service sympatiserade 82,5% av de tillfrågade med V, S och MP 2011 och i undersökningen från Chalmers var den siffran hos den samlade journalistkåren 70,7% för 2019. Då det inte på något sätt motsvarar allmänhetens partisympatier, går det därför inte att bortse från att journalistkårens bristande representativitet inte får något genomslag i den politiska nyhetsrapporteringen. Man verkar inte ”i allmänhetens tjänst” så som public services motto lyder.

Som tur är finns det idag initiativ som regelbundet granskar hur det står till med just opartiskheten hos public service och tack vare nya medier kan vem som helst idag få exempel på när detta inte uppfylls. Här kan nämnas ”I allmänhetens tjänst - granskning av public service” som även finns i sociala medier (bl.a. på Facebook och Twitter). 

Slutligen: "Det demokratiska samhället mår bäst av en gemensam verklighet." Menar ni att alla ska vi dela på samma verklighet, ha samma uppfattning om den verkligheten och den verklighetsbilden ska komma från er, på public service? Det låter som ett resonemang i en totalitär regim och har ingenting att göra i ett samhälle som ska kunna erbjuda fria medier. Fria medier, liksom fria sociala medier, kompletterar nyheter, analyser och informationsflöden. Det är inte så att färre röster behöver höras i Sverige. Snarare lider demokratin av begränsningarna.

Ert påstående om att ett lands medborgare är tvungna att ha statlig media för att få oberoende nyheter får betraktas som udda i flertalet demokratier. Tvärtom ropar befolkningen i världens diktaturer och ofria länder på fler fria röster och mindre statlig och politisk styrning. Vi välkomnar fler fria röster i det svenska medieklimatet. Inte färre. Ju fler fria röster, desto bättre för demokratin oavsett vilket land vi talar om.

Lena Malmberg

Demokratipolitisk talesperson

Medborgerlig Samling