Thomas Gür: Därför ska staten inte driva mediebolag
I fredags lämnade Sverigedemokraterna in en begäran i riksdagens kulturutskott om att kalla in chefer på SVT och SR till kulturutskottet för att diskutera frågan om opartiskhet. Den borgerlige opinionsbildaren Thomas Gür kommenterade igår på sin Facebooksida SD:s utspel så här (texten återges med tillåtelse från Thomas Gür):
”Sverigedemokraternas önskemål/utspel om att på politisk grund, i kulturutskottet, diskutera frågan om de statliga etermediernas opartiskhet och partiets begäran om att kalla in chefer på SVT och SR till utskottet, har väckt förargelse både här och där - i de statliga etermediebolagen, hos SD:s politiska motståndare och i journalistkåren - Agendasättande DN:s Wolodarski var således också ute och vevade i frågan.
Men indignationen är verkligen malplacerad med tanke på att det just handlar om statliga etermedier som är finansierade via skattesedeln - alltså mediebolag som ytterst är underställda den politiska makten. Det är ju denna finansieringsmodell som samtliga partier (utom SD ironiskt nog) röstade för i november 2018 och som också de statliga etermediebolagens ledningar välkomnade. Och, till protokollet, om någon har missat det, som jag var emot från första början, eftersom beslutet togs utan att diskutera vad det var för verksamhet till innehåll och kvalitet man därmed finansierade. Eller inte ifrågasatte på det principiella planet om staten verkligen skall driva mediebolag och journalister vara statsanställda tjänstemän (ty där är just vad de är när de anställs på ett statligt bolag, oaktat titel eller uppdrag).
När sålunda riksdagen bestämde att de statliga etermediebolagen skulle garanteras sin försörjning genom skattesedeln, tyckte både bolagen och den vänsterregering under Stefan Löfven som föreslog detta, att det var i sin ordning (varför M och KD röstade för det är fortfarande en olöst gåta), eftersom de statliga mediebolagens journalistik var i harmoni med vad den politiska majoriteten tyckte hur sådan journalistik borde bedrivas.
Men vad händer om den politiska makten förskjuts? Varför skulle den inte vilja att statligt finansierade verksamheter fortsatte att vara i harmoni med dess (nya och förskjutna) prioriteringar?
Tvärtom visar sålunda modellen med statliga mediebolag och statligt avlönade journalister, att den inte garanterar självständighet och journalistisk integritet, utan motsatsen. När politiken bestämmer över finansieringen, kommer den också att vilja bestämma över innehållet. Vad kan man vänta av makten annars?
Sålunda och än en gång: Staten bör (skall) inte äga och driva mediebolag, staten skall inte vara arbetsgivare åt journalister (tänk bara på det absurda att medlemmar av den tredje/fjärde statsmakten, som skall bevaka och granska de andra statsmakterna, i sin tur skall vara anställda av den första och den andra statsmakten.) Och de som har röstat för en sådan finansierings- och ägarmodell bör tänka litet längre än vad näsan (nästa mandatperiod) räcker, när de skapar system som för stunden passar dem själva.”
Thomas Gür tillade sedan:
”Addendum:
För att vara tydlig i sakfrågan - agerandet:
Jag tycker inte att det är ett bra utspel av SD alls. Mediers chefer skall inte kallas upp till ägare på det här sättet för att hålla räfst och rättarting offentligt.
Det är dock rimligt och förutsägbart inom ramarna för ett perverterat system med statligt anställda journalister i statliga medieföretag.
De som hyllar konstruktionen (alla från V till M, därtill journalisterna själva i dessa bolag samt förvirrade debattörer som Peter Wolodarski) begriper inte att med statlig ägd verksamhet får man också politiskt styrd verksamhet.”
”Sverigedemokraternas önskemål/utspel om att på politisk grund, i kulturutskottet, diskutera frågan om de statliga etermediernas opartiskhet och partiets begäran om att kalla in chefer på SVT och SR till utskottet, har väckt förargelse både här och där - i de statliga etermediebolagen, hos SD:s politiska motståndare och i journalistkåren - Agendasättande DN:s Wolodarski var således också ute och vevade i frågan.
Men indignationen är verkligen malplacerad med tanke på att det just handlar om statliga etermedier som är finansierade via skattesedeln - alltså mediebolag som ytterst är underställda den politiska makten. Det är ju denna finansieringsmodell som samtliga partier (utom SD ironiskt nog) röstade för i november 2018 och som också de statliga etermediebolagens ledningar välkomnade. Och, till protokollet, om någon har missat det, som jag var emot från första början, eftersom beslutet togs utan att diskutera vad det var för verksamhet till innehåll och kvalitet man därmed finansierade. Eller inte ifrågasatte på det principiella planet om staten verkligen skall driva mediebolag och journalister vara statsanställda tjänstemän (ty där är just vad de är när de anställs på ett statligt bolag, oaktat titel eller uppdrag).
När sålunda riksdagen bestämde att de statliga etermediebolagen skulle garanteras sin försörjning genom skattesedeln, tyckte både bolagen och den vänsterregering under Stefan Löfven som föreslog detta, att det var i sin ordning (varför M och KD röstade för det är fortfarande en olöst gåta), eftersom de statliga mediebolagens journalistik var i harmoni med vad den politiska majoriteten tyckte hur sådan journalistik borde bedrivas.
Men vad händer om den politiska makten förskjuts? Varför skulle den inte vilja att statligt finansierade verksamheter fortsatte att vara i harmoni med dess (nya och förskjutna) prioriteringar?
Tvärtom visar sålunda modellen med statliga mediebolag och statligt avlönade journalister, att den inte garanterar självständighet och journalistisk integritet, utan motsatsen. När politiken bestämmer över finansieringen, kommer den också att vilja bestämma över innehållet. Vad kan man vänta av makten annars?
Sålunda och än en gång: Staten bör (skall) inte äga och driva mediebolag, staten skall inte vara arbetsgivare åt journalister (tänk bara på det absurda att medlemmar av den tredje/fjärde statsmakten, som skall bevaka och granska de andra statsmakterna, i sin tur skall vara anställda av den första och den andra statsmakten.) Och de som har röstat för en sådan finansierings- och ägarmodell bör tänka litet längre än vad näsan (nästa mandatperiod) räcker, när de skapar system som för stunden passar dem själva.”
Thomas Gür tillade sedan:
”Addendum:
För att vara tydlig i sakfrågan - agerandet:
Jag tycker inte att det är ett bra utspel av SD alls. Mediers chefer skall inte kallas upp till ägare på det här sättet för att hålla räfst och rättarting offentligt.
Det är dock rimligt och förutsägbart inom ramarna för ett perverterat system med statligt anställda journalister i statliga medieföretag.
De som hyllar konstruktionen (alla från V till M, därtill journalisterna själva i dessa bolag samt förvirrade debattörer som Peter Wolodarski) begriper inte att med statlig ägd verksamhet får man också politiskt styrd verksamhet.”
Kommentarer
Skicka en kommentar